Arbete i tunnlar för Rörmokare

Något vanligt förekommande är att rörläggare arbetar i tunnlar med att lägga rör. De kan lägga rör för vatten, fjärrvärme eller gas och det sker ofta helt eller delvis i tunnlar för att hålla rören borta från övrig infrastruktur. Arbete i tunnlar är kopplat till ett stort antal risker som anläggningsarbetarna utsätt för.

Risk för ras

En tunnel är en bärande konstruktion i sig och när den grävs så måste den alltid ha en hållfasthet som klarar av egenvikten av marken ovanför den. Om den inte klarar påfrestningar från vikten ovanför eller vibrationer från trafik eller annat ovanpå så finns stora risker för ras. Om en rörläggare arbetar i tunnlarna så måste alltid rasrisken minimeras med alla tillgängliga medel.

Instängning

En konsekvens av risken för ras är givetvis risken för instängning i tunnlarna. Blir ett arbetslag instängda så finns en uppenbar risk för syrebrist. Vid allt arbete i tunnlar så bör det finnas en utrymningsplan för hur ett ras och instängning ska hanteras.

Luftföroreningar

Arbete under marken innebär arbete i en instängd miljö. Marken som tunneln är uppbyggd av kan innehålla ämnen som förorenar luften och därmed kan skada arbetslaget som vistas på platsen. För att minimera risken för att föroreningar i luften ska påverka till exempel rörläggare som vistas längre perioder på platsen så bör skyddsmasker och annan viktig utrustning finnas tillgängligt på platsen.

Maskiner

Maskiner som används i av rörläggare i tunnlarna för att gräva, kapa, skära, lägga rör med mera är också kopplade till ett antal risker. Dels de rent fysiska riskerna som tunga lyft och skador vid borrning eller kapning men också att det kan läcka kemikalier eller på andra sätt skada de rörläggare som är på platsen.

Sprängning

Arbete i tunnlar kräver i många fall sprängning och när det ska genomföras så bör noggranna besiktningar av platsen göras både före och efter genomfört sprängningsarbete.

Val av arbetsmetoder

Den som är ansvarig för arbetet på platsen har som uppgift att välja arbetsmetoder som i största möjliga mån minskar riskerna i denna farliga arbetsmiljö. Det kan handla om att välja bort metoder som sprängning, trots sin effektivitet, och istället välja grävning och borrning för att minimera risken för ras och instängning. Ansvarig projektör väljer ut och utvärderar löpande arbetsmetoderna samt gör de riskbedömningar som krävs för att arbetet ska fortgå. Om ny information framkommer så ska nya bedömningar göras och eventuellt kan val av arbetsmetod ändras under arbetets gång. I vissa situationer kan det finnas krav på att rörläggare arbetar stora delar av tiden utanför tunnlarna med att kapa rör och förbereda arbetet, till exempel vid stora risker för syrebrist, för att sedan bege sig in i tunnlarna och genomföra arbetet.

 

De vanligaste riskerna för arbetet i tunnlar för rörläggare är alltså:

– Risken för ras på grund av vibrationer eller ej tillräckligt bärande konstruktioner

– Risk för instängning

– Luftföroreningar

– Vanliga arbetsmiljörisker vid arbete med tunga kapande, borrande och skärande maskiner

– Riskerna vid sprängning och svårdetekterade förändringar i tunnlarna efter genomförd sprängning som exempelvis ökad risk för ras för rörmokarna.